Boktips!

I veckan har jag läst en bok som heter "Half of a Yellow Sun" av Chimamanda Ngozi Adichie. Den utspelar sig under inbördeskriget i Nigeria och svältkatastrofen i dess spår. Ni vet de där Biafrabarnen man sett alldeles för många läskiga bilder av. Och kanske blev "hotad" med när man inte ville äta upp sina fiskpinnar. Läs den, tycker jag, den var RIKTIGT bra. Trodde att den skulle vara "tung & svår" men även om ämnet i sig inte är direkt muntert så är den lätt att ta till sig och ta sig igenom. Enda nackdelen var att den hade ett sånt där slut, sånt där där den bara tar slut helt plötsligt och man inte är förberedd trots att man vet att man bara har X antal sidor kvar. Märkligt, det där. Men som sagt, bra. vet dock inte om den finns i svensk översättning.

En annan bok som ni inte får missa innan den går upp på biograferna som storfilm (med Johnny Depp i huvudrollen) är "Shantaram" av Gregory Davids Roberts. Fantastiskt bra även den. Min käre man tyckte att huvudrollsinnehavaren var en "pompous prick" men jag vet inte det jag... Handlar om en man som flyr från ett fängelse i Australien och hamnar i Indien där han blir inblandad i diverse ljusskygga affärer men även uträttar en hel del gott. Vet inte om boken gjorde mig så sugen på att åka till Indien, men den var härligt färgsprakande skriven. Men om du gillar indisk mat ska du vara beredd på att vara konstant hungrig under de 944 (!!!!) sidorna - mycket mat i omlopp (och avsaknaden därav, ibland).

Mitt nästa "prettoprojekt" skulle bli den här, "Revolutionary Road" av Richard Yates men när den nu blivit film med Leeeeeo så var jag inte så sugen längre. Åtminstone ska jag ha en där konvolutet inte pryds av Leeeeeos nuna.

Pretto, yes I am*.

Tills jag kommit över Leo-shocken har jag tänkt förtära den här, "Sommarljus och sen kommer natten" av islänningen Jón Kalman Stefánsson. Den låter lovande och landar i min brevlåda endera dagen.

*) Japp, jag kan vara ganska pretentiös när det gäller böcker. Inte Proust-pretto riktigt, men tillräckligt så att kommer inte att se mig på tunnelbanan med en Jackie Collins, Tamara McKinley eller en Harlequinroman i högsta hugg. Även om jag läser en del fantasy, vilket då kan tyckas lite motsägelsefullt, så klarar jag bara inte av böcker där den vackra hjältinnan blir bortförd på svallvågor av kärlek i armarna på den svettige "kåbåjsarn". Min f d chef tittade häpet på mig och utbrast: "-En norrländsk kultursnobb?! Hur går det ihop?". Tog det med en klackspark men blev lite lätt förnärmad å alla mina kulturintresserade norrländska vänners vägnar.

Och nu fick jag precis material till min BoM, inser jag. Nu ska jag gå och fota bokhyllan. Ajöken!