27/4 Oj oj oj....

.... nu var det länge sen igen.
I veckan har jag lärt mig något: Att man inte kan lägga till saker i ett fullt schema utan att ta bort något annat. Enkel matte egentligen, men i min värld så skulle jag bara kila in lite träning mellan alla andra måsten och vips! skulle jag bli mycket piggare och gladare. Det blir man av motion påstås det. Men icke! Bara ännu mer stressad, snäsig och YTTERLIGARE en sak att underhålla och försöka att inte ha dåligt samvete för. Men kanske om man prövar att ta bort nåt annat? Den där timmen som jag ägnar åt disk och plock kan jag ju faktiskt hoppa över nån enstaka kväll - det börjar ju ändå om på ny kula så fort man stiger upp morgonen därpå - utan att man blir anmäld till nån myndighet. För det är ju faktiskt riktigt kul att komma sig iväg, för att inte tala om hur j*a duktig jag känner mig efteråt. Och att jag skulle tycka att det var tillfredsställande att jogga, ja, det var väl en chans på miljonen. Trodde jag. Igår var jag och spenderade X antal kronor på Intersport. Igen. Riktiga joggingskor och en lämplig jacka. (Rea är bra, fick byxor & jacka för billigare peng än bara jackan på andra ställen.)
Med viktminskningen går det sämre. Eller sämre och sämre, 3,7 kg hittills. Det är bara så tråååkigt just nu för det har varit -2 hg, +-0, och nu sist - 1 hg de senaste veckorna. Med själva hjärnan så inser jag att det troligtvis har med träningen att göra, jag kan ju ha råkat hitta en muskel nånstans på vägen, plus att jag har ju inte varit så nitisk på sistone (åt båda hållen; ätit för lite eller för mycket, aldrig precis rätt), men det är tråkigt i alla fall. Och att det är 7-8 cm på midjemåttet, det är liksom inte samma sak som vågens tydliga språk.
Och nu sista veckan har hela familjen haft nån sorts magkör så man ar inte fått behålla mycket. Då lär det väl bli äääännu bättre resultat *himlar med ögonen*. Plus att vi är lediga torsdag så det är vägning redan tisdag. Hujedanemej!
Nog om detta.
I övrigt är det rätt hyfsat. Det har varit en sån där period på jobbet då vi har sjukt mycket igen, eller egentligen mest roddigt & stökigt. Var t o m tvungen att ta till lite övertid i måndags trots det generella övertidsstoppet. Därför var jag och kamraterna "lätt" stressade när vi knallade iväg på en s k "Inspirationsdag för kvinnor i arbetslivet" på Folkets Hus i fredags. Kändes verkligen som att man hade tid att var borta en hel dag. Not. Men det var riktigt riktigt bra. Jag brukar normalt tycka lite "Bah! Humbug" om såna där peppiga tillställningar (jag säger
bara Kaj Pollack, har nån sett honom? "-Gulle dej!" - kräääk) men den här fyllde faktiskt sitt syfte. Inte så blodigt allvar och fick en att lyfta sig lite i håret och skärskåda sig själv som arbetskamrat och kollega. Vill jag vara jobbarkompis med mig? Vilken atmosfär sprider jag omkring mig? Värd var Peter Siepen i sjömanskostym och guldskor (ett av 4 klädbyten!) och han började det hela med att visa magen. Kunde inte börjat bättre :-)) Sen var det Babben, Jonas Gardell & Ulla Skoog som var dragplåstren. Det intellektuella stod en sömnprofessor och en idrottspsykolog för. Jo och sen var det en som var hur dålig som helst, som vi inte förstod poängen med. Nån kvinna som var med och startade Rosendals Trädgårdscafé?!

Ach ja. Har ni fint väder ute i landet? Här är det full vår. Syrenernas blad är WAY förbi musöron och i Kungsan har nog körsbärsträden snart blommat ut. Jag som hade tänkt hinna dit och fota lite scrapbilder. I veckan har det varit sjukt varmt med uppåt 17-18 grader mitt på dan och tänk att man blir lika tagen på sängen varje år; Inga jackor , skor eller byxor som är lämpade för årstiden!

För er där hemma. Lillsnorpan mår bara fint. Hon är helt utmattad av att vara ute i det vackra vädret hela dagarna, så hon sover som en stock på nätterna. Hon kommer inte över till min säng förrän det är dags att stiga upp!! Hurra! Hon börjar bli lite småbrun på nästippen och benen är fulla av skrubbsår & blåmärken. Får bara hoppas att hon inte skyller på mamma den här gången. (För er som inte vet: Nora hade en massa blåmärken på armen och när dagis frågade varför så sa hon att det var mamma?! Pappa fick ha ett allvarligt samtal med personalen när han hämtade den dan.) Härom morgonen när vi satt och åt frukost så säger hon helt plötligt och mitt i alltihop: "-Jag längtar efter Ida & Anna!" (Det är alltså kusinerna i Piteå/Luleå) Jag tror att hon börjar tycka det är dags att åka norrut, för hon har pratat en del och mormor & morfar också på sistone. Vilken tur att det inte är SÅ långt till sommaren i alla fall.

Till sist vill jag skicka en bamsekram till min überduktiga storasyster (en av dem) som vid... öh... +25?? ;-)) tagit taxikortet och dessutom fått jobb. Jag är SÅ stolt och glad å dina vägnar!

Till er som orkat ända ner hit: Puss & Kram och gå ut i solen!