Hon är minsann ingen linslus. Att bara få med henne på bild är en bedrift och att sen dessutom fånga henne utan att hon gör nån konstig min, det är snudd på ett storverk. Tror inte heller att det finns nån mer bild på oss tillsammans, konstigt nog. Ja, där jag uppnått vuxen ålder alltså.
Om ni tycker LOn ser skev ut så är den det. Det blir lätt så när man blir (över-)entusiastisk med minimistern. Stjärnpapper från MME, lite well (stjärnorna i well är embossade), två "rostiga" stjärnor från Pysslotekets metalldekolåda. Maskerna har jag gjort själv genom att stansa ut mina nestabilitiesstjärnor i tocken där DIY "mask sheets" signerade Tim Holz.Å min nya fina Martha Stewart-punch med stjärnor.
Jag gillar stjärnor.
Wellpappstjärnorna är sprayade med minimister och därpå la jag på ett tjockt lager ep i färgen Vintage. De maskade stjärnorna har fått en kant med en stardustpenna för att synas lite tydligare.
2 kommentarer:
Så glömde jag som vanligt att kommentera den läckra LO:en! Stjärnor är alltid snyggt!
Sådär är hela min familj, mina bröder fastnar aldrig, mina föräldrar fick jag tvinga (!) i fjol sommar och själv har jag noterat att jag inte heller fastnar på bild så det är uppenbart ärftligt dessutom :)
Skicka en kommentar