Idag har jag varit hos psykologen. GUD vilket obehag jag kände inför det. Åsså var han jättebra!! Ställde precis lagom många frågor för att verka intresserad men inte allt för mycket rotande. Än så länge i alla fall.
Han vill träffa mig ett par gånger till innan han lämnar nåt utlåtande, men han sa att jag kunde meddela jobbet att jag inte skulle komma på fredag i alla fall. D v s han tänker sjukskriva mig och han föreslog fram till semestern men ville att jag skulle fundera på det tills vi ses på torsdag.
En enorm sten föll från mitt hjärta! Hela fm har jag gått och funderat på om jag skulle gå till jobbet imorgon eller ej. Jag förstod ju att jag egentligen behöver vara hemma men om jag inte skulle bli sjukskriven så hade jag ju bara mina 5 dagar på mig. Och att vara hemma 5 dagar skulle innebära att de (=projektet) skulle förvänta sig att jag skulle jobba ikapp denna veckas bortfall under nästa vecka. Vilket i o f s är helt ogenomförbart, men de skulle nog förvänta sig ett försök. Vilket alltså skulle medföra att det vore bäst att gå till jobbet imorgon. Nu kan jag på ett rationellt sätt förklara för mig själv att det finns faktiskt inget jag kan göra utan det är jobbet sak att lösa: Antingen försöker de hitta nån annan eller så får de vänta tills jag är tillbaka! Om jag sen tror på det är en annan femma....
2 kommentarer:
Alltså...
Då går du hemma! Ger fan i att tänka på jobbet! Å njuter av att bara vara....
Kämpa på nu gumman!
Du är ju så klok ju. Se till att tro på det du egentligen vet och inte på den där som måste vara så duktig hela tiden. Det måste man inte vara, och ska inte heller. När man går på långhajk i scouterna turas man om att bära den tyngsta packningen. Och de som inte orkar koncentrerar sin kraft till att komma fram till målet. Så nu ska du vila och scrappa endast, basta!!!
Skicka en kommentar