Tusen tack för all omtanke som strömmat in via mail, PM, sms och gud vet allt. Eftersom jag har nån sorts fontän/sprinklerfunktion inbyggd just nu så kan ni väl försöka att inte uttrycka allt för mycket sympati och kärlek - det är inte bra för tangentbordet med så mycket saltvatten ;-))
Maken har faktiskt lyckats övertala mig till en läkartid på måndag så får vi se vad han säger. Oavsett så tror jag nog att jag blir hemma åtminstone hela nästa vecka. Jag skulle nästan önska att han sjukskrev mig eftersom det är mycket lättare att vara hemma på doktorns ordination än bara för att "jag känner att jag behöver det". Särskilt nu när när projektet är så sjukt tidskritiskt. Det borde vara förbjudet med projekt! Framför allt på så små företag att det inte finns underlag för mer än en projektdeltagare per grupp, det blir ju så jädra sårbart, för att inte tala om pressen på den som är med, i det här fallet jag.
Men det är inte bara projektets fel, det var nog bara den berömda droppen som fick bägaren att rinna över. Jag har dragit ett rätt tungt lass på gruppen under en väldigt lång tid, om inte kanske i övertidstimmar så i ansvar, eller som min chef uttryckte det "-Jag undrade inte om utan när det skulle ta stopp!" Det stora felet i det hela är väl att jag tycker det är så förbaskat roligt att vara med överallt, tycka, tänka och genomföra, och är man "på" och "duktig" så lär ju omvärlden sig fort vart hjälpen finns att få. Då finns det ju det väldigt praktiska ordet "nej" men jag är inte så bra på det.....
Skulle ha gått på stort kalajs/garden party/grillfest ikväll men det har vi ställt in. Blir gissningsvis en väääldigt lugn helg. Tror vi går ut och sätter oss och tittar på alla maratonlöparna som springer förbi utanför husknuten. Vi är ju dessutom helt instängda så vi kommer inte ens ut med bilen om än vi skulle vilja! Vilket osökt får mig att tänka på vilken minutiös planering vi hade den här helgen för 5 år sen utifall Nora, som då giuck under projektnamnet Ludvig, skulle bestämma sig för att göra entré. Vi kunde ju inte veta då att hon hade tänkt stanna i magen för evig framtid.
Och du som ville bjuda på margarithas i poolen - om inte kommentaren varit anonym kanske jag tagit dig på orden ;-)) (men jag gissar på Anette, och då blir det svårt...)
4 kommentarer:
Många kramar söta du! Jag blir så glad att läsa att du har en chef som faktiskt skickar hem dig, när hon ser att du inte mår bra.
Om inte doktorn ordinerar dig att stanna hemma, så vet jag att vi är många som tillsammans kan ordinera dig att stanna hemma. Det är nästan lika bra som en doktorsordination ;)
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Jovisst var det jag med margarithas!! Insåg inte att jag inte fått med mitt namn..
Jo, det är ju en bit att åka-men oj så gott det skulle va!!!!!!!!
Massor av USA kramar!!!
Anette
Vad glad jag blir att du har en läkartid bokad ställt in festandet för en lugn helg. Jag hejjar på dig. Stor kram!
Kram gumman!!! Läste precis om detta på forumet. Jag är precis likadan, vill vara med på allt och har svårt att släppa ansvar eller säga nej till nya projekt. Men jag har börjat lära mig det nu, och även om det fortfarande går i 180, så går det i alla fall lite saktare. Ta hand om dig!!!
Skicka en kommentar