Igår blev jag hemskickad från jobbet av chefen. KAN bero på att en stor del av dan tillbringades med att
1) försöka att inte slå projektkollegorna (även de oskyldiga) på käften
2) försöka att inte dränka kontoret i saltvatten, och
3) när 2) inte lyckades så bra, försöka mig på skadereducering genom att bara böla på ett ställe åt gången.
Jag har väl iofs länge känt att nån sorts bristningsgräns var nära men jag blev lite tagen på sängen av att den var SÅ nära. Chefen skickade hem mig på stående fot och beordrade mig att stanna hemma åtminstone idag (och jag behövde inte ens ta sjukdagar!). Sen gick hon ner till min projektledare, berättade vad hon gjort och klämde till med att jag nu var beordrad stopp för övertid på obestämd tid! Samt att projektet inte kunde räkna med nån annan resurs från min grupp heller.
Och min spontana reaktion är ju då givetvis att "det går ju inte och hur ska det gå och vi som ska produktionssätta snart och inte är vi färdiga och vem tar ansvar för det här nu och jag KAN inte vara borta och..." Ja, ni fattar. Inte blir jag ju mindre stressad när jag kommer hem och C på liv & pina ska ha iväg mig till nån vårdinrättning för att få mig sjukskriven. Han ringde alldeles nyss med en hel lista på psykologer och frågade om han eller jag skulle ringa. Med tanke på tårefloden det utlöste så kanske han inte är helt fel ute........
5 kommentarer:
Samtalskontakt med en utomstående är det bästa jag gjort, hade aldrig tagit mig så här långt annars! Psykologer, kuratorer och beteendevetare finns det massor av, kan rekommendera personen H hade nere i dina trakter om du vill!? Tror bestämt att han håller till inte långt från dig.
Jag finns som sagt här för dig när helst du vill och orkar vännen! *bamsekram*
Usch, vännen, det här låter inte bra!! Se till att vara leeedig nu och ägna dig åt en massa terapi = pyssel och se till att du får hjälp i nån form sen. Jag tror du är som jag - motstår all hjälp så länge som möjligt och det är inte alltid så bra. Själv är jag till och med en sån som väntar in i det värsta innan jag tar en huvudvärkstablett...
*kramar om*
Men lilla Gunsan....
Massor av kramar från mig!!!!!!!!
Kan du inte ta Nora och komma hit och hälsa på!!!!!!!!
Kom och och simma i poolen, sola i trädgården och drick lite margaritas....
Jag hoppas att allt löser sig för dig!!!!
Massor massor massor av kramar från mig!!!!!
Åååh! Låter du har (haft) en hård tid. Bra gjort av chefen. Du behöver nog någon som säger stopp och beordrar dig att slappna av....känner igen det där alldeles för väl ;)
Massor av kramar och varma tankar,
N
Men lilla pluttan, det här har jag alldeles missat. Vi åker till bröllopssviten du och jag, pysslar, syndar på balkongen, och går och lägger oss i tid ;-).
Massor, massor med kramar
Skicka en kommentar