De utlovade Parisbilderna

Innan jag ävergår till att gnälla om alltings jävlighet behöver jag en liten påminnelse om hur trevligt det var förra helgen så nu kommer de utlovade Parisbilderna och medföjande reportage.

Jag flög som bekant ner till Paris förra fredagen för en liten getaway med maken som var där i jobbet. Tog pendeln in till Gare du Nord och traskade därifrån till hotellet. Jag måste erkänna att jag var ju inte direkt imponerad, först genom ruggiga, grå förorter med tåget och sen genom kvarteren runt järnvägsstationen. Som alla vet är ju såna områden grogrund för allehanda mystiska element men jag tyckte det var mer än lovligt sjaskigt. Det blev dock bättre och bättre ju närmare centrum jag kom, och innan jag var framme vid hotellet var det riktigt najs.

När jag vilat mina trötta fötter på sängen en stund hade det börjat skymma och var dags att gå ut. Vi stoppade turistkartan i ena fickan och VISA-kortet (tur det -båda kom till användning!) i den andra och gav oss bland de frdagsshoppande parisarna.
Vi åttatiden när vi slog oss ner på en gemytlig liten bistro och beställde in en kall en, inget rö'tjut här inte, var fötterna inte mindre ömma. Då hade vi promenerat hela vägen upp till Sacré-Coeur och genom stora delar av Montmartre, njutit av utsikten över Paris och kikat över axeln på konstnärerna på Place du Tertre. Då var det gott med mat vill jag lova! Efter att ha njutit av en middag som inte avbröts 15 gånger av en pladdrig 4-åring så strosade vi sakta hem till hotellet och la oss hyfsat tidigt. Det tar på krafterna att vara globetrotter!

Sacré-Coeur


Paris by night från Sacré-Coeur


När vi gav oss ut på lördag morgon, efter att ha sovit till halv 10!!!, med magen full av cafe-au-lait och pain du chocolat, var det klarblå himmel och strålande sol som till och med värmde! Ja, mellan de bitande kalla stormbyarna som drog förbi emellanåt..... Vi la en färdplan med utgångspunkt vid Louvren och så här i efterhand kändes rutten lite optismistisk. Åtminstone tyckte mina fötter det. Vi satsade på att se saker från utsidan eftersom vi insåg att tiden var knapp. Alltså ingen Mona-Lisa och ingen hiss upp i Eiffeltornet. Tur det så höjdrädd som jag är. Rutten var Louvren, Tullerulleparken (norrländska för Jardin des Tuileries), Place de la Concorde, Champs-Élysées, Triumfbågen, Trocadero/Palais de Chaillot, Eiffeltornet, Les Invalides, Rue du Faubourg Saint Honoré & Palais de l'Élysée,

Louvren

Place de la Concorde

Champs-Élysées

Triumfbågen

Här gjorde Conny ett litet stopp för lite julklappsshopping. Vet inte om det blev klockan eller örhängena, men helst skulle jag ju vilja ha både ock. (1 euro ca 10 SEK)



Efter en tupplur så var det i kvällningen dags att ge sig ut på stan igen. Varuhuset runt hörnet från hotellet gick inte av för hackor! NK, släng dig i väggen! Smaskig middag, gott rödvin och flanerande. Sen var det dags för sängen.




Söndag morgon lyckades vi med konststycket att nästan missa frukost som allt serverade till 10:30 - vi vaknade med ett ryck strax före 10!! När hände det sist?! Jag vill lova att man lätt kan vänja sig vid att ha sovmorgon, eftermiddagslurar och slippa disken......
Den här morgonen när vi kommer ut så är det kallt och snöar! Ett par timmar senare så spöregnar det. Vi traskade längs Seine ner till Notre Dame via Pont Neuf och en väldigt märklig marknad där man sålde växter och djur: kaniner, hamstrar och småfåglar i små burar. Kom ihåg att det var kallt & snöade. Jag förstår att Brigitte Bardot har händerna fulla som djurrättsaktivist, finns nog en del att göra på den fronten.

Pont Neuf.


Notre-Dame


När vi kom ut ur Notre-Dame hade det som sagt börjat spöregna. Vi beslutade raskt att det fick blir sightseeing "light" den här da'n och tog bussen hem till hotellet. På vägen hem hann mina skor ta in ungefär 4 liter regnvatten och vi var total genomfrusna. Ingen lunch hade vi ätit heller så lyckan var stor när vi kom till McDonalds. Med lite lunch i magen, hett kaffe och ett varmt bad på hotellet så var man fit for fight igen. Eftersom regnet inte ville ge med sig så blev det inget långt strövtåg den kvällen. Det var nog rekord, vi var hemma strax efter åtta!
På måndagen var det bara till att packa ihop och lämna hotellet. Resan hem var en mardröm och gör sig bäst som glömd och begraven.