Imorgon - PARIS!

Hur jag nu ska kunna njuta av det.... Just nu är jag så stressad och överhopad med jobb att jag trodde jag skulle bita skallen av folk idag. Inte blir det bättre av att jag sitter med rätt så komplicerade grejer mitt i ett kontorslandskap och blir störd i ett i ett. Av samma människa /-or som 10 minuter tidigare undrat hur det går och om jag är lika stressad som jag ser ut. Jag sitter vid min dator, djupt försjunken i testarbete. "-Öhum, har du tid en minut?" "-Nja, egentligen inte. Tar det lång tid?". Redan DÄR tycker jag att vederbörande skulle backat, men nej! En kvart senare kan jag konstatera att det just den här personen frågade om hade kunnat vänta till typ... mitten av december i alla fall utan problem. MORRA! Jag är vanligtvis väldigt förtjust i alla mina kollegor men ibland är vissa liiiite för mycket. Men sen har vi andra raringar också, som verkligen försöker avlasta så gott det går - ingen nämnd, ingen glömd! Jag försöker intala mig själv hur bra det här projektet är för min personliga och kompentensmässig utveckling, och för min fortsatta "karriär", hos det här företaget eller ett annat, men just nu vill jag kliva av hela cirkusen och sätta mig i kassan på Ica.

Nä, jag är INTE på väg in i väggen eller nåt, bara lite slutkörd just nu efter att ha varit ensam med Nora ett par dar, alltså jobbat 9-15, samtidigt som jag är i ett jättekritiskt skede i projektet. Dessutom VABade jag i tisdag och ska vara ledig fre-må. Och med anledning av ledigheten så var det pass som skulle hämtas och pengar växlas och så gick handväskjäveln sönder totalt så det vara bara ut och hitta en ny. GAH! Och så kom svärmor igår och skulle ha instruktionen inför barnvaktandet och så ska jag packa åt mig och åt Nora och..........

Nä, nu sätter jag mig i soffan och äter chips en stund.